Fredag

Jag började morgonen med att åka till jobbet och alex hade barnen. De är sjuka och han är ledig från jobbet i med påsken. Har inte haft någon energi idag, jag somnade med Walter på vilan.  

Det är inte förrän nu på kvällen jag orkat med disk och allt sådant. 

 

Walter fyllde 3 år i Måndags, det vart ett litet firande. Jag hade jobbat hela helgen och upp tidigt på måndagen och jobba igen. Så fanns ingen aboslut ingen tid eller ork till att baka eller planera fint pynt. 

Alex hade städat kvällen innan tack och lov, så det slapp jag ta tag i. Han fick sin traktor som Alex köpt åt honom, böcker, en buss, pengar till sparkontot,lego, flera bilar, massa kläder och presentkort på lindex.  Han hade en toppendag och lillayster också,

 

Han började hosta under eftermiddagen och vi började ge honom sina inhalatorsprayer (han har förkylningsastma). Dagen efter var han i mycket sämre skick och andningen vart påverkad. Han ville inte äta och efter han fått vila så hjälpte inte medicinen. Han ville inte ha ens ha glass, vilket han älskar. Så jag började packa väskan eftersom jag visste att vi behövde åka till akuten, Efter att ha pratat med 1177 så åkte vi in och blev isolerade. Eftersom han svarade bra på medicinen sist på akuten hade jag ingen tanke på att packa kläder för övernattning.

 

Alex hade kört oss dit, men vara jag fick följa med in. Eftersom vi inte visste hur lång tid det skulle ta så väntade alex i bilen på oss. Det visade sig att han väntat 7h i onödan. Vi blev inte hemskickade eftersom han inte svarade på inhalationerna,kortison och adrenalin. Jag kände mig så jävla äcklig redan eftersom han hostat tills han kräkts (på mig). jag hade inte duschat och inga ombyten. Mamma passade Molly hemma. Jag skickade hem Alex och sa att får vi stanna en natt till så får han komma med grejer då. Klockan var alldeles för mycket för att jag skulle be honom hämta saker åt oss så sent. 

Han åkte ju aldrig hem i mellan eftersom vi inte visste hur lång tid det skulle ta, och på akuten finns det ju inga tider att få.

 

Walter och jag testades för corona. De stoppade in en liten slang i hans näsa medan han sov och sög ut snor. Han vaknade livrädd och ledsen, då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Stackars liten som fick utstå så mycket på en gång. De tog även stick i fingret på honom, men det reagerade ha inte på. Jag hade snabbt packat ner 3 bilar och ipaden för att han skulle kunna underhållas. Nästa gång blir det annorlunda. Han var så uttråkad och vi fick inte in några leksaker. På barnavdelningen hade de inte tillgång till leksakerna för de skötte lekterapin fick jag till svar. De kom in med 3 "belöningleksaker" i form av 2 ödlor och en minibil. Alltid något, men de var inte roliga efter 12h isolerad i ett rum. Han fick även en lite tröstmus som någon fin människa virkat och lämnat in till alla sjuka barn,Jag blir lite ledsen när jag tänker på den eftersom han somnade med den i handen när han var så dålig.

 

Jag fick i honom en halv macka på kvällen och lite juice, det var skönt att han åt lite. Han fick en syremätare fasttejpad på tån som han störde sig riktigt mycket på. Han ville bara få bort den och sköterskorna försökte förklara för honom att den var tvungen att stta kvar där. Han hade bara ett par stumpor och de spillde han ut halva juiceglaset över. Så han tänkte mer på mätaren när han såg den. Till slut somnade han och de såg att han inte syresatte sig ordenligt när han sov. Det låg runt 88 och de sa att han var tvungen att ha syremask. Ångest eftersom jag visste att han inte skulle låta den sitta på. När den var på så fick de upp värdet till 95. 

Jag hade sovit 4 timmar kvällen innan och var helt slut. Efter att ha tittat på syremätaren länge så däckade jag och sköterskorna kom in varje gång han tagit av sig masken eller de gånger de inhalerade medicin på honom.

Jag vaknade till varje gång de kom in och klockan 7 så vaknade vi och masken kunde tas av. Han var piggare och vi skulle vänta i 6h utan medicin. För att se om han kunde andas bra utan den. Då skulle vi få åka hem. Han hade små indragningar kvar och det hördes lite på lungorna forfarande. 

De kom in två gånger till och det var bättre för varje gång.Han var såå uttråkad och när han åt 2 pannkakor så kände jag på mig att han var pigg nog för hemgång. Vi hade fortfarande inte fått leksaker till honom och jag hade frågar 5 gånger.. tillslut gav jag upp. 

Sista gången de kom in fick vi ett nytt schema att följa och beskedet att vi kunde åka hem. 

Har nog aldrig skrivit till Alex så fort! 

 

Han kom in och hämtade oss och Walter somnade i bilen. Jag somnade direkt hemma och sov i 4h. 

Sen höll ajg mig vaken i 2h och sen somnade jag om och sov hela natten. Walter har hållt sig pigg sen dess. Molly hostar och snorar desto mer. Men har inga andningsvårigheter, 

Så fort de nattas börjar oron. Walter monitor har gått sönder så jag kan inte lyssna genom den om han andas när jag vill. Jag är en orolig mamma när det gäller barnen. Jag måste veta att de andas varje kväll innan jag själv kan somna och jag är lika orolig varje morgon om jag inte hör att barnen är vakna. Undrar om det någonsin släpper? Jag kommer beställa en ny monitor även om han inte är någon bebis längre. Det är det bästa som finns när han leker på sitt rum eller sover. Det är absolut något av de bästa vi köpt i samband med att vi fick barn. 

 

Det blir inget påskfirande i år. Vi hade inte covid kanske jag ska tillägga, även Alex är testad och han var negativ. Men jag vill inte flänga runt med sjuka barn. Barnen har fått påskägg av farfar och farmor idag, så imorgon lär de få en sockerkick de aldrig någonsin upplevt. 

Nu ska jag avrunda och slå mig ner i soffan.

Glad påsk!