Tisdag
Hej tappra läsare!
Idag är jag ledig och började dagen med att fylla husets betjänter med disk och tvätt.
Walter vaknade kom in till oss runt 3 i natt, tack och lov så somnade han om direkt. Han vaknade istället av Alex alarm vid 6.30. Walter var så gullig och drog av Alex täcket och sa "gomorron!", sen tog han alex hand och drog upp honom. Självklart är han också med och kommenterar alla plagg som tas fram ur garderoben.
Molly väckte jag runt 8.30 och hon hade som vanligt krypit ur sin pyjamasärm. Något hon envisas med att göra VARJE dagsvila och innan hon somnar. Hopplösa lilla flicka.
Ni som läst bloggen sedan start vet att jag berättat om mina aningar om att Walter kan ha autism. Ju äldre han blivit så har misstankarna minskat lite. Talet har hoppat igång bra och har ett stort ordförråd. Vi märker att hans minne är väldigt bra och att han är duktig på mycket. Men det finns ännu saker som både vi och förskolepersonal märker skiljer sig från andra barn.
Det finns flera saker, men några exempel är är väldigt rutinstyrd.
I dagsläget skulle han inte kunna svara om jag frågar "har du haft en bra dag på förskolan?", men om jag säger att vi ska gå hem från förskolan så kan han bekfräfta med "gå hem". Han för inga "vanliga" samtal vill säga, där han svarar på frågor. Han skulle heller inte fråga någon annan frågor.
Där emot kan han säga "Walter sova sängen" och säga vad han vill.
Där emot kan han säga "Walter sova sängen" och säga vad han vill.
Men jag skulle inte kunna fråga om han tycker kaninen på tvn är gullig. Han förstår liksom inte vad jag menar eller att han förväntas svara på frågan. Frågar jag om han vill äta så säger han inte "ja" utan kanske bara bekfräftar med "äta" och springer mot kylskåpet. Det är svårt att förklara men han har svårt med att kommunicera på ett socialt vis. Han snurrar väldiigt mycket, runt runt utan att blii yr. När han är glad oftast.
Han leker gärna liggandes på golvet, alternativt vid ett bord och sitter väldigt nära.
Han snurrar och undersöker alla vinklar istället för att leka med leksaken.
Det har han gjort sedan han var bebis. Snurrat och pillat i eviheter med samma sak.
Ger man honom något nytt så kan han sitta länge med det och utforska. Han upprepar mycket, säger jag något så kan han återkomma till det jag sagt senare under dagen genom att upprepa det. Vid ett tillfälle som inte ens är nära sammanhanget.
Hans ögonkontakt har väl aldrig varit bra. När han blir arg så kan få stora utbrott och det är svårt att få "kontakt" med honom. '
Vi har varit iväg hos en barnpsykolog som träffat Walter och som har gjort olika övningar med honom. Det är olika moment med pärmar med bilder där han ska göra olika saker. Han hade svårt att förstå instruktionerna, men kunde nämna i princip varenda sak som bilden visade. Han fick även pussla olika pussel och sen tittade hon på hur han lekte med leksaker.
För några dagar sen ringde hon och gick igenom allt och hon bekräftade att hon kommer skriva en remiss till bup för utredning om autism. Det hon kunde se var att han hade dålig ögonkontakt, han sökte inte kontakt med varken mig eller henne under timmen. Men gjorde allt han blev ombad att göra. Genom testerna försöker de väl se vilken ålder han hamnar på och om han ligger efter i utvecklingen. Han presterade högre på pusselbiten och i ordförråd, men lägre på instruktioner och förståelsen av momenten (om jag minns rätt). Och hon såg även hur han lekte med saker (snurrade, undersökte osv). Han var väl straxt under "sin ålder" uträknat och fanns ingen misstanke om att det var just det som gjorde att han är som han är. Det jag menar är att om han skulle vara som en nybliven 2 åring i utvecklingen så kanske de inte hade anat autism utan gått vidare med andra undersökningar. Men eftersom det inte skiljde mycket så kunde man inte missta det att det skulle handla om en utvecklingförsening.
Även om vi fått hjälp, så brottas min själ brottas med om det bara är en pojke som går sin egen väg. För det är så mycket han kan och det är inte ett solklart fall. MEN det är ju därför denna utredning är jättebra, att övelämna det till de proffessionella. Även om det kändes lite jobbigt att veta att barnpsykologen såg tecken, så känns det väldigt skönt.
De flesta jag pratat med om detta har ju velat vända på det och mena att han det inte behöver röra sig om autism alls. Förmodligen har alla velat lugna mina tankar.
Stundvis har man känt sig som en värdelös människa som granskar sitt barn på ett sånt här sätt. Men att få bekräftat att någon annan också ser gör att jag på ett sätt kan andas ut.
Att jag inte är någon jävla Münchhausen by proxy morsa som hittar på att han visar tecken för diagnos. Och det finns ju faktiskt anlag för det, så det är inte chockerande på något vis.
Walter kommer alltid vara Walter. Vi känner inte till någon annan och det känns inte jobbigt ifall han inte kommer bli som "alla andra". Det som kommer bli jobbigt och krävande är att som förälder lära sig allt och försöka lära honom saker. Det jobbiga ligger hos mig, att inte veta vad jag kan göra för honom. Ett möte med förskolan lär väl komma snart eftersom barnpsykologen skulle ringa förskolechefen och hjälpa oss att hitta ett sätt som kan underlätta för Walter och pedagogerna.
Hittills så har förskolan varit så fina och ordnat så jag kan hämta Walter samma tid varje dag även om jag skulle sluta tidigare. Varför ? För att han får utbrott, blir upprörd och han behöver rutiner. Som sist när jag kom en onsdag och skulle hämta innan vilan, så vart det kaos. Han var ju van vid att gå att lägga sig med de andra barnen. Jag var inte långt från att bryta ihop då eftersom jag hade ett barn som bara skrek "inte" och sprang tillbaka till sin avdelning. En nyvaken Molly som var ledsen, föräldrar som väntade på att få hämta sina barn. Kö med tanke på corona och bara en vuxen får vistas i lokalen. Nej det var jobbigt, men som tur är så är personalen bra och hjälpte mig i situationen. Och nej, det är inte bara ett argt barn som inte vill hem.
Det finns absolut mer saker.. men jag har skrivit så långt nu att jag börjar känna mig som en vidrig människa som outar mitt barn på det här viset.
Samtidigt vet jag ju att skulle det handla om en diagnos så kommer jag få försvara och förklara livet ut. Det finns olika grader av allt, antingen har han diagnos eller så har han det inte.
OAVSETT så är han världens finaste!
Vad händer annars i mitt huvud? Jag tänker på hur jag vill måla och inreda resten av övervåningen. Barnens rum och badrummet är klart. Det är alltså vårt sovrum och hallen som är kvar. Jag vill ha tvättmaskin uppe, då jag är så förbenat trött på att släpa tvätt två våningar ner.
Det enda jag vet är att jag vill ha ett mörkare sovrum, en garderob i hallen för handdukar och sängkläder. Förmodligen blir tvättmaskin och torktumlare gömt bakom garderobsdörrar bredvid balkongdörren. Men det är inte bara såklart. Vill även ha en större maskin som tar 12 kg. Ni vet att vi köpte en soffa som man kan ta av ALLT tyg på från sweef. Den var inte billig och vi la extra pengar på att få tyger avtagbart. PROBLEMET ÄR ATT DET INTE GÅR IN I VÅR TVÄTTMASKIN! Den är på 9 kg.. eller jo det går in, men det kan inte ens röra sig där inne. Sen såklart skönt att kunna fylla upp med mer kläder eftersom vi aldrig kommer ikapp med tvätten.
Men ja, detta är inte aktuellt precis nu. Men jag tänker på det.. ofta.
Annars är det bara jobb i mitt huvud. Konstant! Saker att komma ihåg och vad jag måste göra.
Det är skitkul att jobba och jag har underbara kollegor som jag har så kul med. Önskar bara att jag hade mer än en halvtid på papper. Det är väl det enda som felar just nu. Men ja tar givetvis alla extrapass jag kan. Men nu har jag en arg molly vid mina fötter så jag måste rädda henne.
Ha det fint!