Torsdag

Det hjälpte och nu väntar vi bara på att få åka hem. Walter somnade i mitt knä men nu har jag lagt över han i vagnen. Jag är helt slut eftersom jag inte ätit, eller jo 2 mackor i morse och 1 macka här på akuten. Läkaren har fullt upp, men de ä väldigt gulliga här. Vi ska få med en spacer som det kallad hem. En inhalator vid förkylning när han får ansträngd ansning. De säger att det är tendenser till krupp och förkylningsasma.

Han spydde i bilen på väg hit och det var en av de värsta sakerna jag upplevt. Fick knäppa upp selen i stolen och häva han fram för han inte fick upp något och inte kunde andas. Den paniken jag såg i hans ögon.. fyfan. Alex körde och jag satt bak, fick panik men han fick tillslut upp slemmet. Inte lite direkt. Jag beklagar informationen till er känsliga läsare. 

Alex har cirkulerat runt i karlstad i flera timmar.. i väntan på oss. Bara en av oss fick följa med in. Alex mamma thale passar Molly, tack och lov. Om någon av oss åkt ensam med walter in och han spytt i bilen utan att någon spände lös honom... vill inte tänka på vad som kunde hänt. Han fick verkligen ingen luft eller upp något. Jag var så rädd!

Stackars älskade, fina walter!

Han har varit så JÄVLA duktig alltså! Tagit all medicin och lyssnat på vad sköterskorna sagt. Låtit dom titta i hals, öron, lyssnat på hjärtat, haft mask på sig för att få adrenalin och medicin. Inget gnäll eller försök till att komma undan, VILKEN KILLE!

Hoppas vi går åka snart.

Jobbet går bra. Orkar inte skriva så mycket mer Om det. Det är ju speciellt att börja jobba på ett annat sätt och visst jämför man mycket med det gamla. Men jag kommer väl in i det. Jag har bara jobbat i två dagar än så länge, men det är skönt att få komma igång igen! Jag har saknar jobbet ganska mycket har jag insett. Att få tillbaka rutinerna och göra annat än att bara vara mamma.

Nu tänkte jag avsluta. Sköt om er!